Språket är fullt av fallgropar. Man säger fel. Det händer alla. Man råkar säga fel eller man tror att det som är fel var rätt. Man förväxlar ord eller har en helt egen uppfattning om vad ett ord betyder och hur det används.
Barn är frimodiga specialister på ordförväxlingar. Alla har väl något exempel på det. Hemma hos oss har vi framför allt tre uttryck som blivit klassiker. a) Sovit som en stork. b) Snabb som en väska. c) Du får inte tjurtitta.
"En hörna av en fjäder."
Förmågan att förväxla ord – enligt samma mönster – följer många språkbrukare upp i vuxen ålder. En fotbollsspelare sa i en intervju att man inte skulle göra en hörna av en fjäder. Han ville tona ner sin bleka insats i den senaste matchen.
En annan blek insats gjorde en reporter i P1 Kulturnytt i ett inslag om rättegången mot Lars Vilks. Frågan var om Vilks skulle få utföra reparation och underhållning av konstverket Nimis på kulturreservatet Kullaberg. Mycket ska man få vara med om som radiolyssnare. Hurdan underhållning menar de? Blåsorkester? Eldslukare? Kändisar som tävlar? För visst utgår man ifrån att en reporter på kulturnytt ska skilja på underhåll och underhållning.
Förväxlingar som vi inte ska fördjupa oss i just nu är språkpolisernas vanligaste tillslag. De och dem. Streck och sträck. Före och innan. Var och vart. Enda och ända. Vi tar det en annan gång, när vi är på det humöret. En liten reflektion bara, angående ända och enda. Utan att explicit kalla en annan människa för arsel, kan man säga: ”Han var den ända som kom dit.” Häpp.
Här kommer en av de snyggaste förväxlingarna jag sett på senare tid: ”De tänker inte på kunderna. De bryr sig bara om att känna pengar.” Det fina är att det inte bara handlar om att ha mer pengar, utan också att uppleva pengarna som en fysisk sensation. Att vilja kunna gulla med mynten och sedlarna. Underbart.
Det finns folk som inte vet skillnaden mellan misstänkt och misstänksam. ”Det såg väldigt misstänksamt ut,” kan de säga. Och då menar de att de själva sett något misstänkt som gjort dem själva misstänksamma.
Även att och och kan blandas ihop. Så här: Svårt och förstå.
Även att och och kan blandas ihop. Så här: Svårt och förstå. Dags och fixa i trädgården. Hon försökte och rädda dem men det var för sent.
Det intressanta är att den här förväxlingen förekommer både i talspråk och skriftspråk. Det har en enkel förklaring. Och brukar låta likadant som att när man pratar. Man säger ”hon o jag” och ”svårt o göra”. Men för att inte låta slarvig rättar man sig. Problemet är att man ofta rättar sig till något som blir fel. Det här kallas att vara hyperkorrekt. Och på samma sätt kan folk ibland säga ”fjoderton” när de menar fjorton. För att de tänker att aderton är den korrekta formen av arton. Så kan det gå.
Med detta är spaningen över för den här gången. Språklådan har gjort sin plikt. Ett sista tillägg bara innan vi säger farväl: Asterisk och Asterix. Det är skillnad. Go figure.
Text: Rolf Stridh.
Någon kanske undrar varför en reklambyrå har en språklåda på sin webbplats. Svaret är rätt enkelt. Vi jobbar med språket varje dag och måste därför reflektera över det. Kommersiell text utgör en stor andel av vad folk läser till vardags. Därför har vi som producerar texten ett ansvar. Alla som jobbar med språk måste värna om det. Det gäller inte bara språkvetare på universiteten, journalister och redaktörer, författare och lektörer. Det gäller oss också. Inte minst.