Varje skrivande människa har någon gång förvandlats till en paralyserad människa. Man ska skriva något men det knyter sig. Inget blir skrivet. Hur ska man förstå det? Och vad kan man göra åt det?
Den tomma skärmen stirrar tillbaka på dig – det vita papperets förbannelse lever vidare i den digitala tidsåldern. Det är skrivkramp, det som på engelska kallas för writer’s block. Det händer alla. Även drivna, kompetenta och erkända skribenter – eller kanske i synnerhet dem. Man blockeras av sin ängslan. Eller av prestige. Eller förväntningarna på prestation. Kravet på perfektionism. Man vill för mycket och då förmår man för lite.
Och att det är ett stort problem förstår man när en sökning på writer’s block ger åtta och en halv miljon träffar på Google.
Så vad gör man när det knyter sig? Och vad gör man inte? Många känner sig kallade att bidra med tips, i böcker, artiklar, bloggar och forskningsrön från universitetet i Illinois. Nätet kryllar av knep och strategier. Det bästa rådet av alla jag stött på är från Mark Twain*.
“The secret of getting ahead is getting started. The secret of getting started is breaking your complex overwhelming tasks into small manageable tasks, and then starting on the first one.” — Mark Twain.
Ernest Hemingway hade en annan metod: han brukade förebygga skrivkrampen. Hans tips var att sluta skriva när det går bra. När flytet är som bäst ska man lägga av. Då blir det enkelt att ta upp tråden och jobba vidare nästa dag.
Det intressanta är att en strategi som fungerar utmärkt för en person kanske inte fungerar alls för någon annan. Ett tips kan vara att rensa bort allt som distraherar, och ett annat kan vara att låta sig distraheras. Se på TV eller inte. En annan intressant sak är att de bra tipsen aldrig är särskilt djupsinniga:
Är skrivkramp olika för copywriters än för journalister, författare eller forskare? Personligen tror jag att det är olika beroende på vilken sorts text det handlar om. Olika beroende också på vem den tänkta läsaren är och vilken funktion texten ska ha. Litteratur eller brukstext. Det är skillnad om man skriver på beställning mot en deadline eller om man ska skriva odödlig poesi, the Great American Novel, sin självbiografi eller dramatik på nobelprisnivå. Det är skillnad på en shoppinglista och Anna Karenina.
“If I waited for perfection, I would never write a word.” — Margaret Atwood.
Man hör ibland om writer’s blocks som författare kan lida av i veckor, månader eller år. Poeter kan det. Nyhetsreportrar kan det inte. En nyhet är en nyhet bara när den är ny och het. Det hörs ju på namnet. Vi copywriters kan inte det heller. Vi har inte all tid i världen. Och vi vill gärna behålla jobbet.
Som copywriter är jag bekväm med att följa de 10 tipsen i listan ovan, möjligen förutom det där med att lyfta skrot. Men vad säger andra som också skriver mycket i sin profession?
”Man får hugga texten i ryggen när den inte är på sin vakt.” — Ulf Benkel.
”Grovt sett finns det två sorters journalistisk text: nyheter och inte nyheter. När det gäller nyheter förekommer inte skrivkramp. Man får inte och hinner inte. Man bara skriver. Metoden är enkel: man föreställer sig en läsare som är jobbigt frågvis, som ett barn, och besvarar hens frågor så snabbt det bara går. (Vad är det som har hänt? När var det? Var någonstans? Varför det? Var det någon som dog? Vad ska hända sen?)
När det gäller inte-nyheter – alltså reportage, features, porträtt, krönikor – finns det väl inga som är så duktiga på att prokrastinera** som just journalister. Det är just att komma igång som är svårt. Här kan skrivkrampen infinna sig.
Att sitta och stirra in i skärmen är meningslöst. Det ger ingenting. Då är det bättre att göra något helt annat. Ta en promenad. Eller en löprunda. Stryka en skjorta. Plötsligt kommer det en idé. Man får hugga texten i ryggen när den inte är på sin vakt.”
”Jodå, skrivkramp är inte ovanligt bland forskare på universiteten. Till en del hänger det ihop med de formella kraven som finns på akademiska texter, men också för att man skriver för en liten, exceptionellt kunnig och kritisk publik. Det är en press.
En vanlig strategi är att i det längsta låta bli att leverera. Att göra andra saker, att skjuta upp skrivandet. Som forskare kan man alltid säga att det finns mer data att gräva fram innan det är dags att publicera. Man kan få namn om sig att ‘aldrig bli färdig‘.
"Mitt bästa tips, erfarenhetsmässigt, är att börja i den roliga änden, leta rätt på det som känns mest lustfyllt." — Hans Nilsson.
Till slut kommer ett skarpt läge. Deadline kryper närmare för en avhandling, ett papper, en uppsats, en artikel eller en särskild föreläsning. Mitt bästa tips, erfarenhetsmässigt, är att börja i den roliga änden, leta rätt på det som känns mest lustfyllt.”
”Egentligen är jag fel person att fråga för jag har aldrig lidit av skrivkramp. För mig funkar det så att jag kommer igång när jag sätter mig och skriver. Själva skrivandet är lösningen. Andra författare gör på sitt eget vis: jag vet andra som går ut och går en stund. Det hjälper för dem.
Jag är som en copywriter, jag levererar mot en deadline varje dag. Ibland en deadline som är satt av en beställare, men för det mesta är det en deadline jag har satt själv. Jag tror mycket på pensum, alltså att jag bestämmer på förhand hur mycket jag måste göra innan jag är färdig.
Om jag ska göra exempelvis en recension på 3000 tecken. Då kan jag bestämma att jag ska skriva tio rader på en timme. Och då skriver jag tio rader. Inte elva eller tolv. Texten mognar och jag vet hur jag ska fortsätta sedan.
Det finns de som gör långa uppehåll i sitt skrivande. Men sådan är inte jag. Jag skriver jämt, både när jag jobbar och när jag egentligen ska vara ledig.”
Sätten är många, men knepen är fler. Det finns ingen standardstrategi. Vi är alla olika. Var och en måste söka en lösning som passar just henne eller honom.
Text: Rolf Stridh.
*Mark Twain. Den amerikanska litteraturens store pionjär och gigant. Mest känd för sin roman Huckleberry Finn. Och för smarta och rappa citat. Rätt så känd för sin skarpa samhällskritik. Inte alls känd för att ha bott ett tag i Jönköping. Fast det gjorde han.
**Prokrastinera = att skjuta upp till senare, förhala eller rentav undvika