I förra veckan befann sig Clas Jonasson på The Conference 2017. Här summerar han de mest intressanta föreläsningarna.
Så hölls den i år också – The Conference
I ny location – Malmöoperan, och med ett lite förändrat koncept: alla föreläsningarna i en och samma (stora) salong, inga parallella sido- eller speedseminarier, vilket jag kan sakna. Det brukade vara en spretig och inspirerande blandning av visionärer, entreprenörer och akademiker från de digitala utmarkerna. Saknar japanen Masakazu Takasu med kattöronen!
Dock fanns en massa workshops tillgängliga, utspridda över återstoden av veckan, istället för sidoföreläsningarna. Det kan ha med det faktum att göra att The Conferences har många långväga besökare (fler deltagare från t.ex. Google Creative Lab än från Göteborg) som stannar hela veckan, (och givetvis många från själva Malmö), med tid över. Intressanta ämnen men svårare att delta om man behöver vara på kontoret resten av arbetsveckan …
Programmet då, under två dagar, fanns det någon röd tråd? Ja, kanske alla olika sätt vi närmar oss en föränderlig omvärld, och den allt snabbare normaliseringen av ”allt” (som i ”allt samtidigt – genast” och ”radikalt igår – normalt idag”). Och hur design används i en allt vidare bemärkelse för att forma denna process.
Första dagen vägde över en aning mot det akademiska – forskare i beteendevetenskap och kommunikationsmetodik, utvecklare inom stadsplanering etc. från NY och Colorado University, Harward Humanitarian Initiative m.fl., men i ärlighetens namn inte alltid överdrivet visuella presentationer. Då var Tommy Francois från Ubisoft, ett franskt dataspelsföretag, en välgörande motvikt. Både levande och intressant om research- och bakgrundsarbetet!
Dag två var betydligt mer hands on: cirklade runt skärningspunkten mellan designad identitet och AI. Här handlade det inte så mycket om botar som funkar (eller inte) utan mer om hur kod kan användas (och utvecklas) i skapandeprocessen.
Några pärlor bland dessa talare: Mari Magnus, webbproducent på NRK, om hur sammanhanget och berättelsen runt SKAM byggdes – Och Alexander Chen, från Google Creative Lab, om ett slags ”strängfysiologi” där det handlade om att bygga musik(aliskt dna) utifrån principen att en linje också kan vara en sträng, med en viss ton. Om du någonsin undrat över hur en av de där färgglada kartorna över Londons tunnelbanesystem låter, får du svaret här.
